Trökliv...

Jag är nog en ganska tråkig människa. Allt som oftast tycker jag nämligen att jag har ett tråkigt liv, ett liv där inte mycket har hänt sedan konståknings EM 1995. Ett liv som numera mest består av slentrian och arbete mellan 9.00-16.00 varje dag. Då längtar jag bort. Bort på äventyr till Kilimanjaro eller att köra lastbil på Sicilien med maffian hängande i hälarna.

Jag blir galen på heltids äventyrare och samtidigt förundrad av deras skumma personlighet. En del joggar genom Iran och blir förvånade när människor kastar sten efter dem. Sedan åker de skidor till Nordpolen för att ta en fika med ett par inuiter. En del åker hundspann 1000 mil och när de blir intervjuade efteråt får de frågan: -Varför flög Ni inte? Nej, vi ville inte flyga helikopter för då skulle de tro att vi var rymdvarelser, och vi ville smälta in…….
Kunde de inte flugit 998 mil och åkt skidor 2 mil? Skumma människor.
Så säger de att de enkla naturfolken tar emot dem med öppna armar och bjuder dem på den lilla mat de har, fast deras egna barn svälter. Skumma människor.

Det är nog jävligt lätt att utnyttja människors gästfrihet när man vet att det är föga troligt att en ansiktsmålad inföding, iförd penisfodral och pilbåge, skall ringa på dörren och kräva en gentjänst.
Visst är det en häftig tanke, i fall naturfolken hade egna äventyrare som åkte på expeditioner till Sverige. Allt är så safe & trökigt här hemma i djungeln, så jag bara måste dra till Gbg och cykla i trafiken utan hjälm för att känna mig levande...........