Djurplågeri..

I går hade jag en diskussion om djurplågeri. Orsaken till diskussionen var att jag hade köpt råa havskräftor. I och med att de var råa, var de så färska att de kanske inte kröp, men i alla fall sprattlade med klorna och benen.
Snart är det havsöringspremiär. Då samlas inbitna sportfiskare längs grunda sandbotten beklädda havsvikar i hopp om att fånga mängder med blanka silvriga öringar. Det kommer inte jag att göra. Jag har aldrig varit så intresserad av att fiska, trots att jag älskar hav och båtliv. Kan nog bero på att jag är för otålig och helt enkelt tycker att det är långtråkigt. Men troligen beror det på att jag är kass på att fiska och att jag i princip aldrig får upp någon ätbar fisk. De gånger jag fiskar brukar det i stället mest bli berggyltor, ulk, brännmaneter och mängder med tång. Vill inte tänka på hur många fiskedrag jag kastat bort utan att få en endaste ätbar fisk. Jävla norrmän som har fiskat ut hela havet....
En del tycker sportfiske är djurplågeri. Det tycker inte jag, för det är så små fiskar man fångar i Sverige. På andra ställen i världen kan det vara djurplågeri, men inte alltid för själva fisken.
På andra ställen i världen fångar man nämligen större fiskar och då behöver man både större krokar och större beten. Där är det inte snack om man skall använda en wobbler eller ett drag utan mer en fråga vad hajen nappar på just i dag, levande Labrador eller levande Golden Ret……..