Lyx & drömmar...

Är det en lyx att drömma som vuxen.?
Alla barn drömmer om saker som de vill göra i livet. Men är det ok att drömma som vuxen? Jag vet inte hur mitt liv hade sett ut utan drömmar. När jag var tonåring drömde jag om att förlusta mig med en fem stycken bikinimodeller som tyckte jag var det bästa som hänt sedan färdigskivat bröd. Jag uppnådde inte den drömmen. Men det var väl kanske meningen. Det var en dröm. I verkligheten hade det nog varit ganska bökigt. Varje morgon innan jag går upp drömmer jag mig bort en stund. Sedan blir jag glad och uppåt. Drömmar ger kraft och är som en liten utombordare som får oss att puttra på i rätt riktning. För det vikigaste är att ta sig framåt. Vi måste hela tiden ta oss framåt och gå vidare, även om det är svårt och farligt. Det är nog ändå farligare att stanna kvar, för då kan mörka skuggor komma krypande och äta upp oss. Tror det är vid sådana tillfällen drömmarna fungerar som en slags karta som hjälper oss hitta ut till ljuset igen, eller vad tror Ni...?

I kväll är det för övrigt säsongspremiär på "Robinson" på TV4 som i år leds av Linda Isacsson. Linda är en halvsame från Vilhelmina, känd för programmet ”Farmen” och för att ha hånglat med Pepe Eng på TV4´s julfest. Får man tro allt som skrivits om årets upplaga så saknas lyx helt och hållet. Inga vita stränder med palmer, utan bara fuktiga träskmarker befolkade med iglar och myggor. Alla deltagarna har skabb och käkar spindlar till middag. Men det beror bara på att de vill nå sin dröm…