söndag 28 februari 2010

Fredagens framplats...

I fredags var jag ute en liten sväng. Efter att ha skilts från min tillfälliga Sherpa valde jag att ta en taxi. I vanliga fall gillar jag att promenera, men med tanke på att jag inte hade vare sig stövlar eller broddar lockade en promenad i slasket föga. Skall sanningen fram så var jag rädd att hamna på akuten med brutet lårben och bli ännu ett Lex Maria fall i statistiken.
Hur som helst, så blir jag tokig på att det numera inte går att öppna fönstren i taxibilar längre. Det är fönsterlås varenda jäkla gång. Tror taxi chaufförerna att Göteborg är lika farligt som slumkvarteren i Johannesburg eller vad är det frågan om?
Jävla överförmyndarsamhälle vi lever i. Varför skall jag ens behöva be om lov för att öppna fönstret? Varje gång låtsas de bli lika förvånade. ”Oj var det låst, jag öppnar två centimeter”
I fredags luktade det inte smultron i bilen och han undrade om jag ville ha det kallare, för han kunde kontrollera det från ”fram”platsen. ”Nej, jag vill ha frisk luft. Och jag vill kontrollera det härifrån baksätet”, svarade jag. ”Om Du öppnar fönster förstör du den klimatkontroll, och så blir det dragit, det här är nämligen mitt arbetsmiljö”
”Ja, men du har lagt en smygare i din arbetsmiljö och det påverkar min resemiljö”,
svarade jag tröstlös. ”Ja, jag kontrollera det från ”fram”platsen…”.

fredag 26 februari 2010

Nescafé & Piggelin

Lättjan och slappheten breder ut sig som en våt filt i samhället.
Ingen ringer tillbaka om man lämnar meddelanden, ingen kommer i tid, ingen svarar på inbjudningar utan dyker upp oannonserat och äter och dricker upp allt man har.
Senast jag bjöd på middag gick jag och köpte en libanesisk kokbok, handlade 47 olika kryddor och örter och slavade framför spisen i 2 dagar. Sedan dök gästerna upp 1 timma för sent och glufsade i sig allting på 2 minuter. Senast jag var borta på middag lockades jag dit med löfte om en kall flaska Beaujolais och skaldjur, men jag blev bjuden på nescafé och Piggelin i stället.

Om man fick välja vem som helst att äta middag med brukar de flesta välja Gandhi eller Nelson Mandela. Tänk vad tråkigt man skulle ha! Det skulle ju vara som att prata med ett barn. ”Jag tycker krig är dumt och alla är lika mycket värda och alla skall vara snälla…bla bla…bla…”
Själv skulle jag nog välja Bin-Ladin men då skulle man nog vara tvungen att bjuda på grillad get med russin. Eller så funkar kanske Nescafé och Piggelin….

torsdag 25 februari 2010

Fortsatta kattfunderingar...

Är galet trött i kväll.
Var uppe tidigt för att se den pinsamma semifinalen i hockey och kom hem från kontoret strax innan 8 i kväll. En grym dag jobbmässigt och jag fick även lite tid att fundera på införskaffandet av en katt.
Katter blir man inte riktigt klok på. När man vill klappa dem så drar de bara, men när man vill vara i fred gnider de sig mot benen och trycker sina blöta små nosar mot ens kind samtidigt som de spinner så de nästan trillar av stolen.
Under dagens fundering kom jag fram till att det beror på att de är samma ras som kvinnor.
De är också så där. Är man ointresserad svansar de efter en som bara den. Men visar men lite engagemang gå de och sätter sig på fönsterblecket i ett nafs och börjar spana efter någon annan kille.....

onsdag 24 februari 2010

Vårtecken...

Läste i dagens tidning att det första vårtecknet kommit. Fågelskådare på Öland har sett den första strandskatan som vågade trotsa den svenska snön och kylan.
I Vancouver börjar det också att våras. Temperaturer på över 12 plusgrader har gjort det svårt för såväl arrangörer som deltagare. Det varma vädret har även medfört att många björnar vaknat för tidigt ur sin vintersömn och börjat riva boskap runt om Kanada.
Vad är det egentligen för fel med björnar? Det är skogens starkaste djur, och så håller de på och rivas som en jobbig tjej på dagis. Konstigt.
Nu tror jag i och för sig inte att alla björnar i de kanadensiska skogarna är av ondo. En hel del skulle kunna vara nyttiga.
Om man t.ex blev jagad genom skogen av en yrvaken 500 kilos grizzlybjörn med morgonstånd, medan man åker på typ världens smalaste och vingligaste skidor, tror jag man skulle öka farten. Och det skulle ju vara bra för den svenska längdtruppens resultat.....

tisdag 23 februari 2010

Nytt golv..

I lördags, när det snöade som allra mest och Vägverket varnade för att ge sig ut i trafiken, var jag lite uttråkad och dampig. Jag var lite mer uttråkad och dampig än vanligt. Därför bestämde jag mig för lägga ett nytt golv i köket. Det skulle nämligen nog vara en lagom terapi för mig.
Körde mot närmsta golvaffär och valde lite lagom stirrigt ut ett enfärgat svart Pergo klickgolv. Tyckte att jag tog i när jag köpte de sista 13 kvadraten de hade hemma, men fick löfte om att det gick bra att lämna tillbaka oöppnade paket. Som den invandrare jag är lyckades jag pruta ner det 5% och kände mig genast väldigt nöjd. Hade helt glömt bort att räkna med golvet under kyl, frys och diskmaskin vilket självfallet medförde att det saknades 2 längder. (Om jag skall var ärlig anade jag att en rad av golvet hade en annan svart ton, en ton som mer drog åt grått)
I går körde jag därför runt i två timmar och besökte 7 olika affärer i jakten på ytterligare ett paket golv. Självfallet fanns det ingenstans. I dag blev jag därför väldigt glad när jag råkade hitta det i samma affär som i lördags. Den fryntliga överviktiga expediten sa att jag självklart skulle ta två paket efter att jag påpekat nyansskillnaden. Han påpekade också att det var nytt klicksystem men att det ”nog” skulle passa. Men hallå! Nytt klicksystem?? Hur snabb kan produktutvecklingen på golv egentligen vara? 4 dagar måste vara något av rekord.
I kväll har jag därför plockat upp 2 rader av det gamla golvet (för att kunna byta den missfärgade raden) och sedan lagt färdigt resten. Kan meddela expediten att det inte bara är klicksystemet som ändrats på 4 dagar. Även storleken har ökat med en halv centimeter.
Blev i alla fall grymt snyggt och jag har redan kommit på att det är oerhört praktiskt med ett svart golv i ett kök, man ser knappt en endaste brödsmula……..

måndag 22 februari 2010

Djurfundering..

Som bekant tjatas det mycket om djur i allmänhet och katter i synnerhet. Speciellt från lilla F, och helst skall det vara en Bengal eller en Ocicat för hutlösa 9 papp.
Det gör att jag börjat fundera en del på djur och kommit fram till att det egentligen är värdelöst att vara djur. Djur är väldigt känsliga. Även om djuret dödar den de slåss emot kan de dö själva av minsta lilla sår. För djuren har inga sjukhus. Tycker därför det är underligt att de aldrig utvecklar lite fingerfärdighet så de kan fixa till sig efter en fight. I stället slickar de bara sina sår, som om det skulle bli bättre av det. Undrar föresten om Zebran tänker så. "Fan, nu rev lejonet av halva röven på mig! Nu skulle man allt haft ett par tummar och lite desivon..."
En annan sak jag funderar mycket på är varför katter gillar Whiskas med oxkött?
Det kan ju inte vara naturligt för dem. Hur ofta fäller katter i det vilda en oxjävel? Jag tror därför det beror på att de helt enkelt gillar det. De liksom passar på, även om det förmodligen inte ens är bra eller nyttigt för dem. Katter skall käka torrfoder. Torrfoder är i och för sig inte heller så naturligt för vildkatterna har nog inte egna Frolic fabriker ute i skogen som de går och jobbar i....

onsdag 17 februari 2010

Tyst som en mussla...

I dag fick jag dela en hemlighet som jag var tvungen att behålla för mig själv. Jag lovade vara tyst som en mussla. Ett väldigt konstigt uttryck egentligen.
När djur är inblandade är det vanligen i negativ bemärkelse. Man kan säga: äta som gris, bete sig som ett svin, vara dum som en åsna eller ha IQ som en fiskmås.
I en del fall är kan det dock vara positivt, som när man säger, hungrig som en varg, stark som en björn eller slug som en räv.
Anja Pärsons djurnamn är som bekant, Sälen! Jag vet inte om det är positivt eller negativt. En säl är t.ex spolformad, dvs tjockast på mitten för att ha så lite motstånd som möjligt i vattnet.
Anja behöver lite luftmotstånd för att jaga hundradelar i skidbacken (och hon är tjockast på mitten) Jag vet däremot hur hon fick sitt smeknamn. Det var under en resa till Grönland med AXA. De fiffiga reklamkillarna släpade upp en gråsäl i den enda störtloppsbacken backen på hela ön och lät Anja tävla mot den. Hon lär ha sagt: ”Om jag inte vinner skall jag avsluta varje åk under resten av min karriär med att glida på magen som en säl”
Efter att ha hånskrattat åt fransyskan som klarade typ 5 meter innan hon välte, så kraschade Anja också. Big Time dessutom. Tyckte så synd om henne, men förhoppningsvis slutar inte karriären efter dagens 50 meters hopp. Det positiva var att hon lyckades avsluta kraschen med att göra Sälen, men nu skall jag vara tyst som en mussla......

tisdag 16 februari 2010

Träning...

Nu börjar det tydligen bli hög tid att tänka på formen inför sommaren.
Personen jag tillbringade lunchen med funderade nämligen på att köpa någon form av träningsredskap för att ha hemma bara för att hans kropp såg ut som en grötkorv med armar. Jag förklarade att om han hade ett golv och ändå inte gjorde några sit-ups, så skulle han nog inte använda någon Abdominizer heller, även om han tyckte sit-ups var tråkigt. Jag hävdade med bestämdhet att jag inte trodde att han skulle skynda sig hem från kontoret för att sedan sitta i soffan och pressa ett formgjutet rymdskepp mot sin ölmage utan föreslog i stället att han skulle ge mig 499 spänn. För de pengarna skulle jag nämligen hålla i hans fötter medan han gjorde 3 sit-ups och det skulle ge honom samma resultat som Tony Littles Target Training.

Det blev en dum diskussion för han tyckte att jag dissade honom i stället för att motivera honom. Själv har jag faktiskt ett par hantlar och enda gången jag använt dem var när jag bar in dem genom ytterdörren, därför är inte mitt nästa steg att köpa någon gynstol för att träna lårens innersidor. Föreslog därför att han skulle skaffa något mindre och billigare träningsredskap. T.ex ett par sådana där handklämmor som en del har för att visa alla tjejer att om de inte har Anja Pärssons underlivsmuskulatur så kan de aldrig mäta sig med hans topptränade högerhand.
Plötsligt var mitt lunchsällskap tvungen att gå i väg för att lägga på mer pengar på bilen. Glöm inte göra buttcleanches hela vägen till P-automaten, ropade jag efter honom………….

måndag 15 februari 2010

Bieffekter..

När vi utför en handling följer alltid något mer eller mindre väntat i dess släptåg vilket kallas för bieffekter. Det kan verka väldigt besynnerligt att en bieffekt av den billiga värktablett Du använder är just huvudvärk. Skaffa mycket hellre då en duktig och frodig husläkare, med minst 12 i handicap och därefter en 20 årig älskarinna i Malaga, så blir det istället liksom rätt från början.
En lättförståelig bieffekt är däremot, att om Du uppbär ett präktigt, vätskande och lätt ilsket rött munsår, så får Du inte kyssa några flickor (eller pojkar om man nu föredrar det)
Skulle Du sedan dyka upp på en bättre cocktail bjudning iförd manschett knappar som skär sig mot värdinnans klänning, bör Du för ordningens skull omgående tas ut och arkebuseras på baksidan, vilket är ett exempel på en ganska negativ bieffekt.

Själv förvånas jag nästan aldrig av mina handlingars bieffekter eftersom jag har en avundsvärd förmåga att samtidigt kunna se i flera led och många dimensioner.
Det skulle i så fall endast vara den gången jag på ett finare hotell, i ett svårt berusat tillstånd, råkade stöta till en antik fresk som störtade 10 våningar ner och slog upp ett galet stort hål i den väsentliga delen av huvudet på en något förvånad Indisk utbytesstudent.

En negativ bieffekt av fredagens 11 timmars After Work var naturligtvis att jag var en aning trött i lördags.En positiv bieffekt var att jag ändå kände mig glad och uppåt för att jag hade skrattat och haft balla diskussioner både med och utan dramatik…