Nescafé & Piggelin

Lättjan och slappheten breder ut sig som en våt filt i samhället.
Ingen ringer tillbaka om man lämnar meddelanden, ingen kommer i tid, ingen svarar på inbjudningar utan dyker upp oannonserat och äter och dricker upp allt man har.
Senast jag bjöd på middag gick jag och köpte en libanesisk kokbok, handlade 47 olika kryddor och örter och slavade framför spisen i 2 dagar. Sedan dök gästerna upp 1 timma för sent och glufsade i sig allting på 2 minuter. Senast jag var borta på middag lockades jag dit med löfte om en kall flaska Beaujolais och skaldjur, men jag blev bjuden på nescafé och Piggelin i stället.

Om man fick välja vem som helst att äta middag med brukar de flesta välja Gandhi eller Nelson Mandela. Tänk vad tråkigt man skulle ha! Det skulle ju vara som att prata med ett barn. ”Jag tycker krig är dumt och alla är lika mycket värda och alla skall vara snälla…bla bla…bla…”
Själv skulle jag nog välja Bin-Ladin men då skulle man nog vara tvungen att bjuda på grillad get med russin. Eller så funkar kanske Nescafé och Piggelin….