Buuuu..

Att vara rädd är naturligt. Barn är oftare räddare än oss vuxna. Under en period när lilla O var mindre, så var han rädd för spindlar. Kvällsproceduren blev jävligt krånglig när man skulle dra ut sängen och möblera om halva hans rum för att leta efter spindlar. Därefter snöade han in på bränder och frågade varje kväll om brandlarmet inte skulle gå. Oavsett vad svaret blev var det ändå lite moment 22.
"Öhh, JA, brandlarmet kommer att gå", vilket innebar att det garanterat skulle börja brinna.
"Öhh, NEJ, brandlarmet kommer inte att gå", vilket innebar att alla garanterat skulle brinna inne.

Det finns ett TV program som heter "Övernaturligt" vilket handlar precis som titeln avslöjar om spöken och övernaturliga fenomen. Jag tycker det är ett riktigt skitprogram men har ibland tyvärr ändå inte kunnat undvika det då det tittas frekvent på. Senast var det ett litet barn som var rädd för spöken och inte kunde sova för han trodde att det bodde ett spöke i hans rum, så vad gör hans föräldrar? Säger till honom att det inte finns några spöken? - Nej. Idioterna hämtar Malin Berghagen och ett jävla medium som står vid ungens säng och snackar en massa goja om alla osaliga andar som bor i huset och framför allt i hans rum.
Alla barn tror på spöken, men om deras föräldrar också gör det, blir kidsen förstörda för resten av livet och kommer att få mindre sömn än ungen i Sjätte Sinnet...