Dåligt samvete...

De flesta barn har i dag en mobiltelefon. Lilla O har haft flera stycken som efter en kort tid inte varit tillräckligt coola eller som helt enkelt bara "råkat" få en spricka i skärmen och gått sönder
I fredags fick han Sony Ericssons storsäljare, Xperia X10. I går var den trasig.
Jag blev skitirriterad och tyckte han var slarvig och vårdslös och förklarade på ett vuxet och myndigt sätt att han minsann fick klara sig utan mobil framgent. Han bedyrade hela tiden sin oskuld och sa att han visst hade varit försiktig och inte hade tappat den i golvet eller något liknande. Jag stod på mig och förklarade orimligheten i att en flong ny mobil bara lägger av. Då kröp det minsann fram att hans stol hade vält i skolan och landat ovanpå väskan där mobilen låg i ytterfacket. Ha! Jag visste väl det att han hade varit vårdslös. Skitunge! Han började mjukna och sa oxå kunde bero på att den blivit blöt i ösregnet. Hmm, så kunde det nog vara, trodde jag. Man är ju rätt tekniskt bevandrad och har hört talas om att mobiler är känsliga för fukt. Vårdslöshet!!!
Efter att jag i flera timmar, försökt starta om den, pilla med SIM kort och batterier, läst bruksanvisningen och kände en begynnande huvudvärk komma smygande beslöt jag mig för att Googla problemet.
Söker man på ”död Xperia X10” får man 171.000 träffar. Det måste tydligen vara väldigt vanligt att den låser sig utan anledning, men när jag hade gjort en omstart funkade den precis lika bra som i fredags, så med sjukt dåligt samvete mumlade jag, "Nu var den fixad……"