AC/DC...

I går kväll var jag en av drygt 57.000 andra människor som var på Ullevi.
Prick 21.30 brakade konserten loss och styvt 2 timmar senare var det hela slut. De nyare låtarna var si så där medan alla klassiska gamla låtar fick Ullevi att fullkomligt koka medan publiken stod upp och klappade händerna. Det märktes att gubbarna hållit på ett tag och för på jätteskärmarna avslöjades oblygt vad 35 års liv som rockartist gör med kropp & utseende. På fullaste allvar blev jag rädd att Angus skulle trilla ner och dö efter sitt 20 minuters gitarr solo under ”Let there be Rock”.

På väg ut från Ullevi, när jag var på väg ner för trapporna bland det AC/DC svettiga havet av medelålders rockare som utgjorde större delen av publiken, skådade jag plötsligt Angus Young iförd sammets shorts och keps! Han var alltså ute och rörde sig bland fotfolket. Då jag redan hade hostat upp 100 spänn för ett nyckelrings band och var för snål för samma procedur en gång till, tänkte jag att jag ändå skulle kunna säga att jag har nuddat vid Angus. Jag gled alltså upp bakom honom och tänkte passera lite obemärkt, då han plötsligt tog ett steg bakåt. Detta medförde att min vänsterhand för en sekund, helt flyktigt vidrörde Angus sammetsbeklädda stjärt. Det hela var i princip över innan det började, men jag hann ändå känna hans skinkor genom de tunna shortsen. De föreföll vältränade och bestämda, nästan uppnosiga. Något att grabba tag i när åskan går. Självfallet var det inte Angus. Han var förmodligen redan på väg till Landvetter, men jag kommer ändå att lyssna på AC/DC på ett helt annat sätt i fortsättningen....