Svart & vitt

På svag volym strömmar ljudet från det lite mer blues influerade ”Black Ice” albumet ur mina vita pianolackade Dali Lektor högtalare. Svart och vitt, precis som livet i sig självt. Jag halvligger lite nonchalant i soffan med en mugg kallt te och en gammal Elle Interiör i mitt knä. Av någon orsak fanns bara te med vaniljsmak. Skitäckligt! Luktar och smakar som att suga på ett jävla doftljus. Datorn lyser svagt i dunklet under soffbordet.
Alla andra sover, jag halvligger nonchalant och börjar känna mig som en dålig människa. När jag plockar upp datorn och mina långa kontorsfingrar börjar röra sig över tangentbordet inser jag, än en gång, att jag helt saknar karaktär och då känner jag mig som är en riktigt svart och dålig människa. Skulle bara skriva 200 inlägg och sedan lägga av, men att den föresatsen sprack, kan man ju konstatera nu. Vissa människor anser säkert att jag omgående borde föras ut på baksidan av huset, förses med svart ögonbindel och arkebuseras för att jag har börjat skriva. Andra människor kommer att glädjas och tycka att det var på tiden efter ett uppehåll på knppt 3 veckor. Mycket har hänt och det finns en del funderingar och tankar som vill ut.
Just nu går ögonen i kors. Läste ett recept i tidningen på ”Italiensk fitta med sparris och parma” men det visade sig att det skulle vara ”Italiensk frittata med sparris och parma”. Trött kille. Har i alla fall bestämt att ”halvligga” är ett ballt ord som jag skall börja använda oftare. Nu ska ja sova, morgondagen är ett vitt oskrivet blad, håll utkik om du har lust & gonatt…..