Så var blixtvisiten i Stockolm avklarad. Efter den sedvanliga förseningen med SJ på nästan 1 timma blev gårdagen superkomprimerad och hade någon form av 100 meters tempo. Hur som helst var det en väldigt intressant lansering och väl regisserat event. Massor av kända och okända människor som man träffade medförde att jag nog inte varit så social sedan det var inskolning på dagis. Det bästa med att vara borta tycker jag annars är frukosten på hotellet. I morse var det en lysande frukost som inte saknade något en bakishungrig människa kunde önska sig.
Resten av dagen har jag befunnit mig i någon form av skakigt parallellt universum där i princip allt och alla irriterade mig. Sådan är jag nämligen när jag är trött och bakis Efter att jämnat ut vätskebristen, sovit en stund och precis ätit en enorm bakispizza så känner jag mig nu uppåt och rolig som vanligt. När vi talar om rolig, så tycker jag nyheten om att Obama skall få Fredspriset inte är ett dugg rolig. Rolig är däremot denna konversation från en mamma med en nödig son som väntar utanför en toalett. ”Kan Du skynda på lite där inne, min son har diarré” och får till svar, ”Det skall han vara jävligt glad för”. Om Sverige vinner matchen om en stund hade också varit roligt....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar