Foton...

Har precis suttit ute i solen på terrassen och kikat på kort i gamla fotoalbum, det var galet varmt. Hur som helst så tänkte jag på vad kul det egentligen är med foton. Massor av minnen och tankar blandat med ångest väcks till liv. Pinsamma kort från någon skolresa på bronsåldern, bilder från ändlösa bilsemestrar i Europa och galna kalas när man kanske inte alltid var helt nykter. Förvånansvärt många gånger kommer jag ihåg när själva bilden togs. Förmodligen beroende på att jag fått mig en tillsägning att inte räcka ut tungan eller göra någon grimas för tionde gången. Hälften av korten skulle egentligen slängas för att de är dåliga, suddiga och motivet på bilden bara kommit med till hälften. Foton säger väldigt mycket. Tänk så mycket superkända foton det tagits genom åren på naturfenomen, kändisar, olyckor och krig. Nu har jag i och för sig inte tagit några mängder med superkända bilder men ändå kan det bli rabalder. Som när jag la ut bilder på FB på min familj och från en del resor jag gjort. Det blev stort rabalder och massor av mailande, även om en del människor log och insåg ironin i det hela.

Med alla digitalkameror kommer det inte att finnas några kort där folk inte ser snygga ut på i framtiden. Alla raderar ju de fula bilderna eller oxå bättrar man på dem i Photoshop.
Tror vi kommer att framstå som människorna på 1800 talet som alltid satt blick stilla i 10 minuter i sina finaste kläder när det var dags för fotografering. Deras barn såg föresten alltid ut som suddiga spöken för de fick oskärpa när de inte kunde sitta still….