Poncho....

När jag kör förbi en spårvagn funderar jag ibland på vad det är för människor som sitter i den. Var har de varit, vart skall de resa, vad har de i sina påsar, vad arbetar de med och vad funderar de på??? De nya modellerna av spårvagnar har väldigt lågt placerade fönster vilket gör att man kan se in väldigt bra från sin tjänstebil.
I dag såg jag två plattbröstade asiater som ivrigt satt och tjattrade med varandra. Den ena hade en Hello Kitty väska och hade färgat håret blont så att det såg så där lagom dassigt och missfärgat orangeaktigt ut. Hennes väninna hade uppsatt svart hår och en grå/svart camo mönstrad poncho. Förmodligen var den stickad i Alpacka ull. Det såg lustigt ut, för om man tittade hastigt liknade hon Prinsessan Leia med sitt kanelbulle uppsatta hår och ponchon. Har hört att det tydligen är högsta mode att ha en poncho i höst och att det är något som passar för både män och kvinnor. Då mina kunskaper i stickning och mitt tålamod är begränsat, det blir nog till att man får knata i väg och köpa en …..

Grå vardag..

Regnet öser ner och för många människor har den grå vardagen efter sommarens ledighet nu infunnit sig på allvar. Nu i veckan börjar skolorna och alla kidz skall ha med sig ett sommarminne som de skall berätta om. Förra året skulle Lilla F prompt ha med sig en hel ICA påse med blandade drinkpinnar och drinkparasoller från 2 veckors vistelse i Grekland. I år blir det något mer lämpligt så därför skall hon bara få ha med sig ett foto på sig själv och en stor krabba. Kvällstidningarna ger råd om hur man drygar ut sin ansträngda ekonomi med att ranka de bästa föremålen man kan sälja på Blocket eller gå till pantbanken med.
Prins Daniel är tillbaka från bröllopsresan och tvättar strumpor och underkläder när han kommer på att Victoria har högst normala kroppsfunktioner. Madonna har kanske också en grå vardag. I dag firar hon som bekant sin 52 års dag med ett 2 timmars träningspass och en flaska ljummet Kabbalah vatten....

Kinkig......

I dag träffade jag en människa som var vegan och som därför bara åt vegomat. Vegomat skall alltid se ut som kött. Sojakorv, vegoburgare, tofukassler och quorn köttfärs. Konstigt, tycker egentligen det borde vara tvärtom. Om man är vegan skall man ju gilla grönsaker och inte lura sig själv att det ät kött. Det är som en lesbisk tjej som bara dejtar biffiga lebbor som klär ut sig till storvuxna truckertjejer.
Det finns i och för sig killar som gillar män som klär ut sig till tjejer. Men de äter nog bara kött som ser ut som grönsaker tillagat av straighta män som klär ut sig till kvinnor. Kalla mig gärna kinkig, men man skall vara noga med vad man stoppar i sig Den här helgen kommer därför min mat enbart att bestå av fisk och skaldjur.............

Den man älskar...

Kan man förstå den avgrundsdjupa oron, sorgen och ångesten hos någon som har ett litet barn med obotlig cancer? Självklart kan man inte det.
Att slitas mellan hopp och gränslös förtvivlan gör att man som förälder försöker komprimera ner ett helt liv av upplevelser och erfarenheter på den korta och utmätta tid man fått av läkarna. Mycket som skall upplevas och göras. Skynda, skynda.
På Barncancerfondens TV-reklam säger de att 3 av 4 barn klarar sig från cancern och får ett långt och friskt liv. Jag känner ett barn som tillhör den där förargliga sista fjärdedelen. Ett barn där strålning och cellgiftsbehandlingar inte hjälper och där operation är omöjligt för att tumören sitter så krångligt till. Att ena månaden få ett besked av läkarna att de gjort allt som kan och att man genom medicinering kan hålla tumören i schack, för att nästa månad konstatera att ens barn bara blir sämre och sämre. Man letar efter naturliga orsaker och förklaringar. ”Hon är så trött för att hon sovit för lite” eller ”Det beror nog bara på medicinerna hon tar just nu” eller ”Det blir bättre i morgon när hon kommer ut i solen”
Innerst inne vet man som förälder att det beror på att den vidriga cancern kommit tillbaka, att den på nytt tagit tag och kramar livslusten ur den man älskar mest.

Miljötänk....

I dag fick jag för mig att köpa fisk. Det är konstigt det där med hanteringen av fisk.
Ta den vilda laxen som håller på att dö ut bara för att de gör fiskmjöl av den som de skall mata den odlade torsken med. Man måste odla torsk för det finns nämligen nästan ingen fisk i havet. Tro mig jag har provat. Däremot finns det mängder med krabba. Torsken äter småkrabbor och yngel, finns det ingen torsk blir det följaktligen en jävla massa krabbor.
Därför är det egentligen bättre att bara äta grisar, kor och lamm för det finns väldigt gott om dem. Problemet är bara att de äter upp alla grönsaker och fiser sönder ozonlagret, sedan körs de runt halva jordklotet i en stinkande lastbil innan vi äter upp dem och fiser sönder ännu mer.
Att bli vegetarian och bara käka grönsaker är i och för sig inte mycket bättre. Massa gödsel och besprutning som förgiftar och övergöder. Sedan skall äpplena flygas in från Argentina, bönorna från Kenya och sparrisen från Italien för att slutligen ruttna i våra fruktskålar tillsammans med bananflugor……

Zlatan....

I dag kan man läsa i tidningarna om att Zlatan blev influgen till Sverige med privatjet för att hinna till landslagets träning. Tydligen är det dyrt med privatjet, 300.000 pix närmare bestämt.
I själva verket beror det på att Zlatan är flygrädd och därför måste flyga lugnt, liggande och avskiljt. Det är nog hemskt att vara flygrädd. Därför tycker jag att det borde finnas en lista för alla flygrädda där det står vad det är som låter. ”Klonk”-hjulen fälldes upp, ”Flump”-vingflappen flappar, ”Bröööl”-motorn gasar, ”Gnojk”-sidorodret svänger och ”Kraschh”-bakpartiet bröts av.
Paniken blir kanske ännu större om det är något ljud som inte står med på listan, så när kaffebryggan råkar pysa så börjar alla rycka i nödutgångarna.
För att känna sig bättre till mods borde därför Zlatan och alla andra flygrädda få sitta i cockpiten och se alla miljoner knappar som måste vara exakt inställda för att planet inte skall störta……..

Tiden flyger.......

Tiden flyger i väg. Efter 6 veckors ledighet befann jag mig i dag plötsligt tillbaka i proletariatets bojor. Semestern var över. Jag hade en ångestladdad morgon där allt var krångligt. Det var t.ex svårt att välja skjorta, ännu mindre finna en struken skjorta i garderoben, vilket medförde att valet föll på en vit linneskjorta och ett par jeans. Det har varit en bra sommar och det var inte så länge sedan jag svettades sandstrandslojt i nedhasade badbyxor med en skrynklig Marlboro, som smakar så gott mellan solkrämskladdiga fingrar. Det var inte så länge sedan jag, likt en nyfödd baby, låg naken och skrynkligt nybadad ute på en ljummen klippa bredvid en glödande grill med en kall öl.
Livet känns lite segt just nu men snart är det dags för kräftkalas och om bara 4 månader är det dags för julskyltning och överdosering av glögg. Tills dess skall jag försöka underhålla Er med mina tankar och funderingar för tiden flyger……