Kvinnodagen....

I dag är det internationella kvinnodagen. Det är den dagen då man skall uppmärksamma orättvisorna i samhället och slå ett slag för alla starka och självständiga kvinnor.
Så här i början på mars håller även bokrean på för fullt. Jag har nästan aldrig läst en bok av en kvinnlig författare för alla böcker som kvinnor skriver handlar om offer. Senaste boken jag lyckades plöja igenom var ”Fyrvaktaren” av Camilla Läckberg som handlade om en misshandlad kvinna som bodde tillsammans med sin döda son på en ö utanför Fjällbacka. Självfallet förstår jag att det finns kvinnor som är offer, även om inte jag känner till en enda. Man borde därför kunna hitta i alla fall en bok, förutom Tomb Raider, som handlar om någon galen tjej som dyker upp i en avlägsen by och fuckar upp allt och sedan bara drar.
Om man talar om starka och självständiga kvinnor så syftar många på ”Sex and the city” kvinnor som blåser hela lönen på Jimmy Choo skor, skumpa och rosa Rabbit dildosar. En kille som lägger alla sina pengar på gympadojjor och leker med lösvaginor är däremot inte alls vad man skulle beskriva som en stark och självständig kille som tar för sig i samhället…..

Antiklimax...

I helgen fick jag för mig att byta blandare i köket. Det skulle visa sig vara en jävligt dum idé.
Inhandlade en lika överdimensionerad som svindyr blandare med slang och dusch funktion. Självfallet i rostfritt istället för det kromade standard utförandet. Snål som jag är tänkte jag byta den själv och köpte därför ungefär alla modeller på anslutningar som fanns. Det var ballufixer, 12 mm klämkopplingar, 10 mm övergångar, stödhylsor, halvtumsgängor, rörkapar och flexslangar till förbannelse. Själv tyckte jag verkligen att jag varit superproffsig och garderat mig för att inte något skulle lämmnas åt slumpen. I monteringsanvisningen stod det att installation endast får göras av yrkesmän med våtrumsbehörighet bl.a bl.a bl.a …Snark! Efter att ha stängt av vattnet och efter mycket svärande fått loss den gamla blandaren konstaterade jag snabbt att den nya inte ens gick igenom hålet i diskbänken!! Jag kände mig lika korkad som en jävla labbschimpans. Det var ett stort antiklimax som medförde att jag omgående var tvungen och halsa resten av gårdagens Chablis Premier Cru.
Idag rånades Casinot i Stockholm. Kriminella genier har en tendens att vara ganska korkade. Fram till att de får händerna på pengarna är de också superproffsiga, ungefär som De Niro i "Heat". Men så fort de har fått pengarna blir de som Dynamit Harry och gör pannkaka av hela skiten. Man får typ 2 dagar på sig efter en fräck kupp att vara imponerad medan man tänker att nu sitter de nog på en sandstrand i Zanzibar och garvar åt polisen. Men nej då. 3je dagen blir de hittade i sitt gömställe. Tänk på helikopter rånarna som hittades en myrstack utanför Stockholm med halvt myruppätna 500 hundringar i kallingarna. Tror det är därför alla Oceans filmer slutar direkt efter själva stöten…

Dags att gå vidare...

Jag avundas människor som kan gå vidare, sådana som säger ”Tack för kaffet, det var skoj så länge det varade men nu är det dags för mig att gå” oavsett i vilket sammanhang.
På kort tid har två personer på firman bestämt sig just för det. Att gå vidare. Under de år jag har varit anställd har det kommit och gått fler människor än jag kan minnas.
Långt ifrån alla lämnar något tomrum efter sig, men de som gör det lämnar efter sig ett väldigt stort och ekande tomrum i form av saknad.
Jag har jobbat ganska länge på samma företag och bekräftat för mig själv och för min omgivning att jag troligtvis gör någonting rätt. Ändå har jag från tid till annan naturligtvis också funderat på att tacka för kaffet. Vissa tider mer och vissa tider mindre, allt beroende på den aktuella dagsformen. Det är därför av högsta vikt att man får det stöd och den coachning man behöver och att focus ligger på rätt saker.
Frågan är om det är så annorlunda och så mycket bättre någon annanstans? Förmodligen har man samma krav på prestation, en snarlik lön och ungefär samma villkor. Är verkligen gräset så mycket grönare på andra sidan? Troligtvis inte. Oavsett om man arbetat 1, 5 eller 10 år innan man byter jobb, hamnar man alltid längst ner inom den nya organisationen och får bygga upp relationer och kontaktvägar internt och externt hos sin nya arbetsgivare. Man får bevisa att man duger men det är nog just det som lockar och är själva utmaningen. Vissa dagar kan vara helt fantastiska när man har ett flyt i allt man gör och andra dagar kan man vara skitless på både kollegor, chefer, kunder och jobbet i sig. Då är det hög tid att gå vidare, kanske i dag blir en sådan dag……

Lennart...

Jag har en 47 årig kollega som en gång i tiden var het och åtråvärd. Sedan började han äta snabbmat och Systemet införde lådvin. Resten är historia. Hur som helst, låt oss kalla honom Lennart. Efter att i flera år gått runt och funderat, har Lennart nu äntligen värkt fram ett beslut. Det har blivit dags att byta kök.
Lennarts tidigare erfarenheter med hemmaprojekt begränsar sig till att han sett alla avsnitt av ”Äntligen Hemma” och ”Sommartorpet”. Ingen kan på så kort tid som Lennart förvandla en stening och lerig skogsbacke till en prunkande trädgård fylld med prisbelönta rosor, sällsynta afrikanska liljor, springbrunnar och terrasser. Lägg sedan till en hjord av dvärgantiloper som springer fram genom grönskan, jagade av en smidig leopard på språng så är hans trädgård komplett.
Självfallet skall Lennart inte byta köket själv, utan har haft förstånd att anlita billig, duglig och oansluten arbetskraft för ändamålet. Det jag reagerade på var kostnaden. 380.000 spänn!!
Vem fan bygger ett kök för 380 tusen och utrustar det med blinkade LED belysning under trösklarna och rostfria ångugnar för 20.000 spänn? Vet Ni vilka som köper sådan grejer? Normalt sett är det 30-åriga tjejer som inte längre är ute på singelmarknaden, men ännu inte är redo för barn, och som därför bara kan lägga sina pengar på svindyra statusprylar fastän de inte har någon att impa på.
Inte 47 åriga två barns farsor. Lennart äter nog ändå bara kokt potatis, så allt han behöver är egentligen ett Trangia kök och en gaffel…

Rensning...

Om jag i går kände mig som en levande kosmisk pulserande livmoder, känner jag mig i dag tungt medicinerad och lika poppis som när jag råkade bua under ett 800 meters lopp för synskadade. Fredagens skrivande har nämligen rört upp känslorna hos många läsare och jag har därför fått åtskilliga mail i ämnet. Jävla lipsillar det finns. Det är min blogg och jag skriver vad jag vill i den. Nog om detta.
I går kväll fick jag för mig att rensa ut en del gamla tidningar. Sjukt mycket man sparar på egentligen. Diverse gamla båt-, mat- och inredningstidningar samt ett par nummer av ”Öisaren” och ”Platinum News” När jag hittar en gammal tidning drabbas jag av någon form av psykos som utlöser ett tvångsmässigt beteende som yttrar sig i att jag snabbt måste bläddra igenom den innan jag kan slänga den. Helt knäppt.
Plötsligt hittade jag ett gammalt nummer av SAS tidningen “Scanorama”
När jag bläddrade igenom den slog det mig att SAS har ett utmärkt utbud av presenter för otrogna män på väg hem från en tjänsteresa. En konstig klocka till frugan, ett gosedjur i formen av ett flygplan till det försummade barnet och ännu en flaska jättegammal whisky i papprör till samlingen ”sprit man aldrig dricker”…

Cigarrer & tryffelkulor..

Kylan och halkan är tillbaka. I morse var det så kallt att jag vaknade med sådana där svarta tår som Skinnarmo får när han går ut ur tältet och pinkar kl 3 på natten. Måste komma i håg att skaffa en riktig värmefläkt till min takvåning!
Appråpå snö och kyla, så har omslaget i vädret och det rikliga snöandet medfört en ökad lavinrisk vilket gjort livet surt för pistörer och lavinhundar.
Tycker föresten att St Bernhards hundarna i alperna borde ha en tjej under hakan i stället för konjak. Tänk om de skulle ha en liten eskimåguss invirad i en björnfäll under hakan.
Måste de sätta den där tunnan under käften på världens mest dreglande hund? Kan de inte ha den på ryggen i stället? Det finns en del människor som garanterat inte skulle inte dricka det där, men själv tror jag nog inte man är Bengt Frithiofsson direkt, när man ligger i en lavin och fryser ihjäl. Det är nog inte så att man skickar tillbaka Båtsman efter cigarrer och tryffelkulor….

Mad Max...

För 20 år sedan fanns det ungefär 1,5 miljoner bilar i Kina och de kommande 10 åren beräknas kineserna ha svindlande 170 miljoner bilar. Nu när kineserna skall börja åka bil på allvar tror jag att kommer det att bli kört för hela planeten. Därför borde de sätta in kineslås i stället för alkolås på bilarna, annars tror jag det blir som i Mad Max filmerna med Tina Turner i brynja och hela baletten.
Man kan så klart inte skälla på kineserna för att de vill börja köra bil. Vi västerlänningar har ju gjort det i hundra år medan kineserna cyklat omkring med pyspunka och hoppande kedjor.
Det finns faktiskt del människor som hävdar att resten av världens befolkning inte kan köra bil samtidigt som kineserna för man måste nämligen turas om.
Jag tänker då inte cykla runt i Göteborg som någon fjant, för om det skall bli Mad Max, skall jag banne mig ha fyrhjulsdrift, stolsvärme och rear-seat-entertainment med DVD skärmar.
En annan spännande tanke är när de skall börja med bestick i Kina. Då kommer man inte att kunna hitta en gaffel ens på e-bay …….