Stress....

Vissa dagar stressar jag något helt galet. Tror att jag får en hjärtinfarkt när som helst.
I dag var en sådan dag. Under eftermiddagen skissade jag på ett förslag till en kund när jag abrupt blev avbruten av att jag skulle vara med på något meningslöst web-möte. Min planering sket sig i 200. Åkte från kontoret för att köra lilla O till hans match, Häcken vs Öis, med samling 17.30. Vilken jävla tid, arbetar inte människor eller? Matchen skulle gå av stapeln på Hisingen närmare bestämt på Slätta Damm planen. Vet Ni var det ligger? Nej, inte jag heller, dessutom hade jag inte uppdaterat kartorna i GPS:en med Hisingsdelen, så jag vimsade runt en bra stund. Hur som helst så ligger det bakom Bjurslätts torg, mitt i mot Pomodoro Kennel & Kebab. P-automaterna tar inte kontokort så ta med mynt. Om Ni planerar att spendera en längre tid där, föreslår jag att Ni svetsar fast bilen.

Domaren var helt kass för 1.a halvlek varade i 27 minuter och den 2:a varade bara i 22 minuter Han hade ingen koll på vare sig inkast eller frilägen och verkade allmänt trött. Häcken hade många bra spelare, Hassan, Habib och den inte så ofarliga Reza som spelade topp. (Tilläggas bör att Reza hade mustasch). Det var en jämn match och många i publiken tyckte den var så spännande att det inte vågade titta. Därför gömde de sina ansikten bakom slöjor. Slutresultatet blev i alla fall förlust med 4-5 dvs att småkidsen spelar precis likadant som A-laget. Nu skall jag stressa vidare och träna en stund så jag blir klar i skallen och kan skissa färdigt på förslaget…..

SMS...

I dag har man helt andra möjligheter att kommunicera med sina medmänniskor.
I stället för att som på bronsåldern enbart kunna skriva brev, kan man i dag ringa, maila och skicka SMS. Jag har nog en ganska normal användning av SMS vilket för mig betyder att jag skickar/får ett par mess om dagen. På natten däremot skall man försöka undvika att messa, framförallt i kombination med alkohol.
En god vän skulle för en tid sedan skicka det korta och koncisa meddelandet: ”Ligga?” till sin flickvän, men skickade det i stället till sin flickväns mamma. Jag skrattade och sa att fyllemess kan vara jätteroliga att få, men att de är ack så dödligt pinsamma att skicka. Det höll min vän med om.

Man kan ju lätt bli lite störd när alkohol är inblandat och säga saker som man egentligen borde hålla tyst om. Erkännanden och pinsamheter som man dagen efter bara kan hoppas att mottagaren borde fattat innan. Det är ju ett känt faktum att alkohol förstärker alla känslor, vare sig det är hat, glädje eller kärlek. En del människor säger att de enda sanningarna kommer från små barn och fulla vuxna så egentligen borde det vara alkolås på mobilerna. Tänk när man vaknar med en suddig och vag minnesbild, till ackompanjemanget av ett par duktiga timmermän med yxor som flyttat in i skallen, av att man saknat vännen som bor typ i Peking. När man sedan bläddrar man fram och konstaterar att jovisst, så var det. Vi har talat i typ 30 minuter. Brrr. Sen är det bara att sitta med skägget i bensåret och invänta telefonräkningen.

När man är berusad kan också de roligaste idéer och frågor dyka upp i skallen, så helt fel är det kanske inte att SMS:a ändå tycker en del. Själv tror jag dock inte att något gott kommit ur fyllemess, förutom att det möjligen varit roande för stunden, men det beror helt och hållet på att jag aldrig skickat något……………….

Barn...

På dagens lunch var vi några stycken som snackade barn. Det var ganska naiva men roliga diskussioner i stil med ”Gud vad jag är sugen på att skaffa barn, brösten börjar laktera bara jag tänker på det…...” Ja, Ni fattar säkert vad jag menar.
Personen i fråga hade bara ett litet och ack så dumt önskemål: -att det promt skulle bli en flicka. Skälet var tydligen att flickor är mycket enklare, lugnare och läraktigare. Det idioten egentligen sa var att, ”Om jag får en pojke skall jag sätta ut honom i vassen. Jag vill inte ha någon liten Caligula som pillar sig på snoppen dygnet runt och försökte slå ihjäl mig i sömnen för att få ha pappa för sig själv…..”
En annan i lunchsällskapet sa att han aldrig trodde sig få det där suget efter att skaffa barn, utan att det bara kommer att ringa någon jävel en dag och så fick han hoppas det var någon han gillade och ta det där ifrån. Han är 35 år så jag tyckte det var hög tid för honom. Man vill ju inte vara en gammal farsa som får stroke när ungen vill leka flygplan, så därför borde han passa på.

Nu är det ju inte så enkelt och man skall absolut inte vara naiv när man går i funderingar om att skaffa barn. Ibland längtar jag också jättemycket efter ett litet nyfött barn och då hugger det till i livmodern bara jag tänker på det………

Bakisfundering..

Är bakis och trött efter gårdagens utgång. Det var en lyckad kväll som började på Björns Bar och slutade på Avenyn. Efter en rask promenad var det rätt skönt att krypa ner i sängen vid halv 5 snåret. Följaktligen känner jag mig i så där bra form för att köra lilla O till fotbollsträningen. Försökte till och med övertala honom om att vara hemma men han är målvakt och vill betstämt inte missa träningen. Alla småkids vill nämligen vara målvakter bara för att de räknas som hjältar i de stora mästerskapen och typ kan kasta bollen över hela planen.

Konstigt att man kan bli så impad av målvakter egentligen. Målvakt är ju en rätt muppig position, där man står en mil ifrån action på planen och vevar med sina Musse Pigg handskar. När man sedan har släppt in ett mål ska man skälla utav bara helvete på backarna. Det är nämligen aldrig ens eget fel. Bandymålvakt måste vara absolut sämst att vara. De får nog inga bra bord på idrottsgalan. En stenhård orange gummikula som går i ljudets hastighet förväntas de fånga i handen. Skulle de mot fysikens alla lagar lyckas fånga den krossas alla ben i näven. De har ju inga riktiga handskar utan värsta tunna damhandskarna. Målvakterna i fotboll kör i alla fall med stora skumgummihandskar, nästan sådana som amerikaner har på Laker matcher med ”We are #1” på, medan bandystackarna får köra med strypmördar handskar…..

Ohyra...

Ibland kan man tro att man lever på medeltiden. Trots att det 2009 är det fullt av ohyra i Göteborg. Det värsta är att ohyran slår till skoningslöst och när man minst anar det.
Jag vet inte hur många lappar med varningar om löss jag sett när jag lämnat lilla F på morgonen. Som tur är har hon aldrig fått några löss i sitt långa ljusa hår. Det beror nog på att hon är ett A-barn.

Strax innan jul var det råttinvasion i källaren. Av julkrubbans halmtak och de svindyra tomtarnas skägg var det inte mycket kvar. Bara stora råttlortar och lite ludd påminde om vart det tagit vägen. Varenda kartong i källaren hade provsmakats av gnagarna. Råttfällor med gift placerades ut och efter 6 veckor ansåg bostadsrättföreningen att faran var över.
I vår länga av källarförråd har även våra pakistanska grannar, (som heter något som börjar med 5 konsonanter och bar kan smackas fram), sitt förråd. De har inte bott i sin lägenhet på flera år, men har lik förbannat en sunkig soffa och ett gäng mattor stående i förrådet. Det har gjort att en större koloni med mal flyttat in dit. Malen är en fjäril med en osedvanligt stor könsdrift. De pippar både mycket och gärna, vilket gör att det blivit trångt. Därför bestämde de sig för att det var dags att flytta. Flytten gick till de närliggande förråden bl.a in i mitt förråd. (Kan eventuellt oxå bero på att de kanske tycker att Ballykängor, Peak jackor och min Boss rock smakar bättre än pakistansk soffa)
I går kväll tillbringade jag därför 3 timmar nere i källaren med att röja ut förrådet, skaka, packa om och fixa med plastpåsar. Resten skall jag göra klart i helgen.
Lagom till försommaren invaderas också alla öar av stora flockar med Kanadagäss som skränar och skitar ner i mängder. De beter sig precis som turister och jag kan ge mig fan på att de inte skiter hemma i Kanada utan håller sig hela vägen ända tills de kommer till en klippa här på västkusten. Jävla ohyra....

Vän...

Jag har en hel del kompisar men få riktiga vänner. En vän är mer än en kompis, för en vän är en person som kan se rätt i genom en annan människa och sedan ändå uppskatta och tycka om en för den man är. Har en vän som jag gjorde precis allting med för länge sedan. De senaste åren har vi bara träffats vid enstaka tillfällen för min vän bor inte här så vi hörs bara i telefon. I går fick jag ett samtal. Det var min vän som ringde från en flygplats. Min vän skulle vidare till USA och vi snackade bort en timma för min vän skulle separera. Trots att vi hörs av så sällan kändes det typ som att det var i går vi snackade.

I veckan talade jag med en annan vän, en vän som jag tidigare umgicks rätt mycket med men som också flyttade. I bland hörs vi av ofta och i bland blir det mer sporadiskt. Givetvis beroende på hur det ser ut i våra, många gånger, stressade liv. Min vän lät glad, för min vän hade träffat någon och den här gången var det allvar. Jag har hört min vän säga det förut, och jag hoppas verkligen att det stämmer för det är min vän värd. Min vän har lika höga krav på sig själv som på andra och en förmåga att bara dra om saker och ting inte känns rätt. En del skulle säga att min vän snabbt tröttnar men jag ser det i stället som en avundsvärd förmåga.

Nämnde för min vän att vi hörs av allt mer sällan och att vi glider isär, men min vän sa att det är något som aldrig kommer att hända. Jag hoppas inte min vän är diplomat utan att det verkligen stämmer. Det kanske är så med vänner, att även om man sällan hörs av, så känns det ändå alltid lättsamt, bekvämt och naturligt när man väl gör det. Man typ skärper till sig för på något underligt sätt känner man dem väldigt väl. Vänner skall man vara rädd om, för av vänner blir man rik. Jag blir alltid glad av att tala med mina vänner, även om de har en tendens att flytta..…

Tågresa..

Har inte haft tid att skriva på ett tag för jag stressat i hundrameters tempo.
Det i sin tur har gjort att jag fått ett dåligt samvete. Nu skall det bli ändring. Jag skall tillgodose mina läsares kunskapstörst för jag förstår att det börjar bubbla i huvudet på Er

I går var jag på besök i Stockholm.
Jag fick åka tåg och därmed tid att fundera en stund. Jag funderade på hur det skulle vara att bo i Katrineholm, Flen eller Falköping och på varför 90% av alla hus man svischade förbi var faluröda. Tågvärdinnan meddelade käckt att luftfjädringen var trasig vilket gjorde att det kändes som en 3,5 timmes tur i Balder på Liseberg, i 250 knyck. Men det var i alla fall roliga passagerare.
En snusande albino med gulvit kalufs, läskigt långa naglar och nästan röda ögon, ett sällskap tanter som drog fräckisar, skrattade högt och drack Tetravin ur plastmuggar, ett tvillingpar bestående av smutsiga, snoriga 1-åringar som kröp runt i mittgången och en kvinnlig lesbisk konduktör med världens största rumpa inklämd i ett par blankslitna syntetbyxor från SJ.

Bredvid mig satt en gammal farbror som skulle ränna upp o pinka stup i kvarten. Sjukt irriterande. Trodde han hade en MP-3 spelare som han lyssnade på, men det var bara en avancerad hörapparat som var fastskruvad i hans leverfläckiga gråa svål. Mitt i mot mig satt en kille med ett hål i hakan. Vad har föresten hänt med det egentligen? Förr i tiden var det inne att ha en hakgrop och man var en tönt om man inte hade det. Idealen förändras. Även om hakhål inte är hett och inne längre borde man ju se det oftare. Jag tycker man ser hakgropar alldeles för sällan. George Clooney och Ben Affleck har det i och för sig. Killen mitt i mot mig på tåget hade ett enormt hakhål ungefär som Kirk Douglas, ett hål som skulle kunna rymma hela George Clooneys huvud.
Hakgrop är egentligen en defekt. Tydligen är det samma medfödda fel som orsakar gomspalt, men varför ser man aldrig tjejer med hakgrop? Och varför ser man aldrig Hollywood stjärnor med gomspalt.....???